Det var så det började
1979 vann Margaret Thatcher makten i Storbritannien. Nyliberalismen fyller alltså 30 år i Europa. I senaste numret av Tvärdrag kan du läsa en essä av Kent Werne om arvet efter Thatcher - ett arv som vi ännu inte har skakat av oss, trots att Thatchers tro på den fria marknaden såhär i finanskollapsens tid framstår som antingen naivt religiös eller djupt cynisk. Men privatiseringarna - hennes kanske viktigaste innovation - fortsätter oförtrutet. Thatcher var privatiseringsvågens pionjär. Hon var medveten om det själv. Se detta Youtube-klipp och se henne sola sig i glansen. Året för talet är 1986, två år efter det stora privatiseringsgenombrottet 1984, då det brittiska televerket - Brittish Telecom - såldes ut. Metoden och retoriken var densamma som när Björn Rosengren 16 år senare skulle sälja ut delar av Telia. "Popular capitalism" - "Folkaktien".
Här är ett kort utdrag ur essän i Tvärdrag:
"Privatiseringsidén skulle säljas med löften om nyrikedom och medbestämmande. Tricket gick hem. Därefter såldes statliga företag inom bensin- gas- tillverknings- och bilindustrin Även offentlig service avreglerades och privatiserades, däribland flyget, vattnet och elen.
De utlovade positiva effekterna av privatiseringarna uteblev. På kort sikt fick staten förstås in pengar, men på längre sikt stärktes inte tillväxten. Av ägandedemokratin blev det inte mycket – aktierna hamnade snart i finanskapitalets händer. Resultatet blev istället massavskedanden, sämre arbetsvillkor för de som blev kvar och sämre service för medborgarna. Men detta var närmast oviktigt för Thatcher. Privatiseringarna var en central del i ”den fria företagsamhetens revolution”. Det gemensamma skulle bli privat. Socialismen göras ogjord. Det var inte en pragmatisk fråga, utan en djupt ideologisk.
Thatcher lyckades dock inte gå hela vägen. När planerna på att privatisera sjukvården läckte ut från regeringskansliet blev det upprorsstämning och hon fick backa. Rodes Boyson förklarade det senare med nyliberalernas oblyga interna jargong: ”Väljarna betraktade välfärdstjänsterna som något fritt, som rättigheter, och det är svårt att ta ett köttben från en hund.” Men inte heller välfärden fredades från marknadskrafterna. Med tiden släpptes företag och vinsttänkande in bakvägen, genom entreprenader och andra marknadsmodeller. På så sätt kunde motståndet kringgås."
/Kent Werne