Det var så det började
1979 vann Margaret Thatcher makten i Storbritannien. Nyliberalismen fyller alltså 30 år i Europa. I senaste numret av Tvärdrag kan du läsa en essä av Kent Werne om arvet efter Thatcher - ett arv som vi ännu inte har skakat av oss, trots att Thatchers tro på den fria marknaden såhär i finanskollapsens tid framstår som antingen naivt religiös eller djupt cynisk. Men privatiseringarna - hennes kanske viktigaste innovation - fortsätter oförtrutet.
Thatcher var privatiseringsvågens pionjär. Hon var medveten om det själv. Se detta Youtube-klipp och se henne sola sig i glansen. Året för talet är 1986, två år efter det stora privatiseringsgenombrottet 1984, då det brittiska televerket - Brittish Telecom - såldes ut. Metoden och retoriken var densamma som när Björn Rosengren 16 år senare skulle sälja ut delar av Telia. "Popular capitalism" - "Folkaktien".
Här är ett kort utdrag ur essän i Tvärdrag:
"Privatiseringsidén skulle säljas med löften om nyrikedom och medbestämmande. Tricket gick hem. Därefter såldes statliga företag inom bensin- gas- tillverknings- och bilindustrin Även offentlig service avreglerades och privatiserades, däribland flyget, vattnet och elen.
De utlovade positiva effekterna av privatiseringarna uteblev. På kort sikt fick staten förstås in pengar, men på längre sikt stärktes inte tillväxten. Av ägandedemokratin blev det inte mycket – aktierna hamnade snart i finanskapitalets händer. Resultatet blev istället massavskedanden, sämre arbetsvillkor för de som blev kvar och sämre service för medborgarna. Men detta var närmast oviktigt för Thatcher. Privatiseringarna var en central del i ”den fria företagsamhetens revolution”. Det gemensamma skulle bli privat. Socialismen göras ogjord. Det var inte en pragmatisk fråga, utan en djupt ideologisk.
Thatcher lyckades dock inte gå hela vägen. När planerna på att privatisera sjukvården läckte ut från regeringskansliet blev det upprorsstämning och hon fick backa. Rodes Boyson förklarade det senare med nyliberalernas oblyga interna jargong: ”Väljarna betraktade välfärdstjänsterna som något fritt, som rättigheter, och det är svårt att ta ett köttben från en hund.” Men inte heller välfärden fredades från marknadskrafterna. Med tiden släpptes företag och vinsttänkande in bakvägen, genom entreprenader och andra marknadsmodeller. På så sätt kunde motståndet kringgås."
/Kent Werne
Inlägg
25 juni 2009 kl. 13:19
Var precis i Storbritannien, och det är tydligt att landet är splittrat när det kommer till Thatcher. För vissa var hon en reaktionär tyrann, för andra var hon en slags befriare.
25 juni 2009 kl. 22:23
Så är det verkligen. Jag är född och uppvuxen i Manchester, där är hon verkligen inte älskad...bra blogg förresten, ska bli intressant att följa i fortsättningen. Ta gärna upp mer av det som händer i Thatchers' Kingdom.
26 juni 2009 kl. 08:47
Det som förvånade mig på den tiden var att Thatcher kunde bli omvald. Jag fick veta att det faktiskt var så att två tredjedelar av britterna faktiskt kortsiktigt tjänade på hennes politik. Det förklarade saken.
Situationen är liknande i Sverige i dag. Väldigt många tror att de har tjänat på alliansens jobbskatteavdrag och därför visar oppinionsmätningarna, att det är förvånansvärt jämt mellan blocken.
Min förhoppning är att de ökande klyftorna i samhället skall få väljarna att reagera.
4 juli 2009 kl. 20:56
Jag fattar inte vad ni tycker är så bra med monopolen och det statliga centralstyret.
Kanske minns ni den självgoda reklamen "Tack för det, Televerket!" som de sände när de hade sänkt taxan för rikssamtal til 1,90 i minuten? Nu vet vi att det rimliga priset under konkurrens ligger på under en tiondel av detta.
Hur bra var TV då vi bara hade två TV-kanaler? Apotekens öppettiderna i Sverige är fortfarande ett skämt jämfört med andra länder. Det kommer dock snart bli bättre, tacka privatiseringen.
Nej, jag säger: Sälj ut rubbet!