1979 vann Margaret Thatcher makten i Storbritannien. Nyliberalismen fyller alltså 30 år i Europa. I senaste numret av Tvärdrag kan du läsa en essä av Kent Werne om arvet efter Thatcher - ett arv som vi ännu inte har skakat av oss, trots att Thatchers tro på den fria marknaden såhär i finanskollapsens tid framstår som antingen naivt religiös eller djupt cynisk. Men privatiseringarna - hennes kanske viktigaste innovation - fortsätter oförtrutet.

Thatcher var privatiseringsvågens pionjär. Hon var medveten om det själv. Se detta Youtube-klipp och se henne sola sig i glansen. Året för talet är 1986, två år efter det stora privatiseringsgenombrottet 1984, då det brittiska televerket - Brittish Telecom - såldes ut. Metoden och retoriken var densamma som när Björn Rosengren 16 år senare skulle sälja ut delar av Telia. "Popular capitalism" - "Folkaktien".

Här är ett kort utdrag ur essän i Tvärdrag:

"Privatiseringsidén skulle säljas med löften om nyrikedom och medbestämmande. Tricket gick hem. Därefter såldes statliga företag inom bensin- gas- tillverknings- och bilindustrin Även offentlig service avreglerades och privatiserades, däribland flyget, vattnet och elen.

De utlovade positiva effekterna av privatiseringarna uteblev. På kort sikt fick staten förstås in pengar, men på längre sikt stärktes inte tillväxten. Av ägandedemokratin blev det inte mycket – aktierna hamnade snart i finanskapitalets händer. Resultatet blev istället massavskedanden, sämre arbetsvillkor för de som blev kvar och sämre service för medborgarna. Men detta var närmast oviktigt för Thatcher. Privatiseringarna var en central del i ”den fria företagsamhetens revolution”. Det gemensamma skulle bli privat. Socialismen göras ogjord. Det var inte en pragmatisk fråga, utan en djupt ideologisk.

Thatcher lyckades dock inte gå hela vägen. När planerna på att privatisera sjukvården läckte ut från regeringskansliet blev det upprorsstämning och hon fick backa. Rodes Boyson förklarade det senare med nyliberalernas oblyga interna jargong: ”Väljarna betraktade välfärdstjänsterna som något fritt, som rättigheter, och det är svårt att ta ett köttben från en hund.” Men inte heller välfärden fredades från marknadskrafterna. Med tiden släpptes företag och vinsttänkande in bakvägen, genom entreprenader och andra marknadsmodeller. På så sätt kunde motståndet kringgås."

/Kent Werne

Skandalen kring Flyktingmedicinskt Centrum (FMC) blir bara större. DN gräver vidare och avslöjar att det vinstdrivande företaget Avesina lurat till sig miljoner från det offentliga för uteblivna patienter. Och flyktingar har skickats runt från sjuksköterska till kurator till läkare, allt för att maximera antalet besök. Ett av många exempel på kolissionen mellan vinstintresse och kvalitet.

/Kent Werne

Ibland går det så här: Flyktingmedicinskt centrum (FMC) i Stockholm får inte längre ge vård till asylsökande sedan Landstingets revision sågat företagets verksamhet, rapporterar DN. Dålig patientsäkerhet, taskig hygien, bristande kompetens, syrror som fått hoppa in som läkare – toppat med en serie allvarliga misstag – tvingade till slut Stockholms läns landsting att säga upp kontraktet.

– Det är det absolut värsta jag har sett, sade Henrik Almkvist, chefläkare vid Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning i landstinget, till TT.

Bakom FMC gömmer sig Avesina – ett expanderande privat vårdföretag inom en allt mer kommersialiserad vårdsektor. Avesina gör främst vinst på skattefinansierad sjukvård: förutom ”högkvalitativ vård” för flyktingar kan man även besöka Avesinas gynekologer, mammografi och barnavårdscentraler på en rad orter i Sydvästsverige. Senaste trenden inom företaget är satsningar på äldre- och handikappomsorg, där ”tilläggstjänster” som promenader och fönsterputs ger fina affärsmöjligheter vid sidan om den tryggade intäkten som kommer via skatten.

"Vi ser med spänning fram emot att ta oss an detta nya affärsområde” säger Shori Zand, VD för Avesina AB, på dess hemsida.

Frågan är om de äldre känner lika stor tillförsikt? Men vem har frågat dem om de vill tillbringa sina sista år inom en vinstdrivande koncern med nybakat verksamhetsförbud inom en av sina grenar?

Vad ligger bakom bristerna? Avesinas asylvårdverksamhet fick enligt företagets redovisning omkring 22 miljoner av landstinget bara under sitt första år i branschen - 2007. Av dessa plockades 7 miljoner ut i vinst. Vinstmarginalen var 31 procent. (2008 gick dotterföretaget Flyktingmedicinskt centrum upp i moderkoncernen, därför finns inga separata siffror för detta år). När sådana intressen kommer in i bilden blir prioriteringarna annorlunda. Nedskärningar och kompetensbrist blir kortsiktigt lönsamt och medborgarna siffror i en överslagskalkyl.

/Kent Werne

Den gemensamma välfärden privatiseras – i allt snabbare takt och med allt mer raffinerade metoder. Privatiseringarna löper idag per automatik, lagstadgade och skattefinansierade, inlindade i nyspråk om valfrihet och mångfald. Det mesta står på spel: vård, skola, omsorg, bostäder, statlig verksamhet och infrastruktur.

Vilka är vinnarna: medborgarna eller den transnationella privatiseringsindustri som gör vinst på människors behov? Vad händer när välfärden blir en marknad? När kommersiella bolag tar över skola, sjukvård och äldreomsorg?

"Sälj hela skiten!" är en berättelse om privatiseringsvågen, dess drivkrafter och konsekvenser. Om den stora omvandling som blir synlig när alla privatiseringar läggs samman.